« Tillbaka

”Vi lever” – När rocken kom från Gävle

10736110_10152330216795940_1116589487_nDet var som om man hade dött och kommit till himlen. Alla var vi där, på Fenix i fredagskväll. Fenix med sina legendariska lokaler återtogs än en gång av Urrke, Misan, Biggan, Zeke, Rockis, Rönnholm, Bertilson, Nygga, och allt vad alla hette, alla vi och många fler var där samlade i minnenas allé.

Det gick inte att gå en meter utan att stöta på ett bekant men något äldre och mer fårat ansikte. Alla dessa får i vår herres hage var samlade för vi hade alla en relation till den gyllene epok i Gävles kulturhistoria som äntligen skildrats i Peter ” ”Peckapunk” Alzéns och Anders ”Mula” Sundins bok, ”Vi lever”, med underrubriken när rocken kom från Gävle.

Det var en tid då nästan allt var tillåtet, transvestiter och bögar från Dollhouse 21, Punk och Reggaefolk från Fenix , discobrudar och hockeykillar från Victoria åsså raggarna från Valbo och Woodpeckers, alla samexisterade dom i stan. Raggarna var visserligen inte lik dom andra grupperna, dom var intoleranta och främlingsrädda, dom tyckte det var jobbigt och läskigt med dom nya utsmyckade kidsen. Det var mycket slagsmål till höger och vänster men ändå, stan andades sav otrolig energi och vitalitet, en känsla av att vi kan göra vad vi vill, inget kan stoppa oss. Hela klimatet var också otroligt tolerant. Iallafall bland alla dom grupper som inte var raggare. Det var ok, allt var ok och en spade var en spade, inget annat. Man hymlade inte, sopade inget under mattan istället drog man fram saker i ljuset och skrek,KEJSAREN HAR INGA KLÄDER !

Jag har alltid älskat den attityden punken kom med och stod för. Vi är många som växte upp under den här tiden progg / punk och resten av 80-talet som fick med oss en verktygslåda och inre kompass som varit ovärderlig hjälp senare i livet. Oavsett var vi hamnat i livet har den där tiden liksom tatuerat in sig i den person man blivit.

Boken ”Vi lever” koncentrerar sig mest på den musikaliska grytan i Gävle under den tiden 1970 – 1990, Men det var en unik epok i Gävles historia på mer plan än bara det musikaliska. Jag vågar påstått att aldrig har så många original och knasbollar som levt och verkat samtidigt på samma relativt lilla yta. Så många otroligt starka karaktärer och personligheter som alla levde ut fullkomligt.

Om någon skulle rak ta sig an den nästan omöjliga uppgiften att skriva ner och beskriva alla dom skrönor, händelser, historier och karaktärer från dom som var unga och levde livet då, skulle ingen tro det var sant.

Jag säger som Ingemar Stenmark, det är svårt att förklara för någon som inte begriper. Boken ” Vi lever” är iallafall en liten pärla för alla vi som var med men även kanske för en yngre generation som vill förstå och lära sig lite om hur deras föräldrars Gävle var. Om inte annat får man lära sig det otroligt stora och viktiga faktum att Gävle faktiskt kan stoltsera med sveriges genom tiderna första punkplatta, Det är PF Commandos ” Manipulerade mongon ” , PF åkte även till stockholm och spelade med Ebba Grön och Uggla bland annat. Hade dom förvaltat sina kort bättre hade dom kunnat bli hur stora som helst. Men man var för ung och hade ingen plan, istället ägnade man sig åt att ha kul och röja runt. Att hälla öl i Magnus Ugglas trumset bara för att man kan hälla öl i Ugglas trumset kanske inte var någon vidare bra karriärstrategi. Om PF Commando var Sveriges Sex Pistols så var Ebba Grön, The Clash, lite äldre lite smartare. Det här är klassisk Gävlehistoria helt enkelt, och historia är viktigt, för den som inte kan sin historia, den har inte fullt grepp om sin samtid, och den som inte har fullt grepp om sin samtid har svårt att navigera in i framtiden. Kort sagt vi bör läsa den, så länge vi lever.